05 - Den vita labbrocken & Karolinska institutet:
Efter succén med Ett barn blir till hamnade Lennart Nilsson i vetenskapsvärldens finrum. På Karolinska Institutet fick Nilsson särskilda privilegier som vanligtvis förbehålls akademiskt utbildade forskare. Han fick tillgång till avancerad mikroskopisk och fotografisk utrustning och kunde samarbeta nära med ledande forskare och läkare. Genom att använda avancerade tekniker i kombination med dramatisk belysning och färger, omvandlade Nilsson vetenskapligt fotografi till en form av konst. Hans arbete representerade både det bästa och det mest kontroversiella i försöken att göra vetenskapliga upptäckter tillgängliga och attraktiva för en bredare publik.
-
Svepelektronmikroskåpet: Genom hans arbete med ett barn blir till och framförallt hans kändisskap efter bildernas succé så stod företag på kö för att samarbeta med honom. på 1960-talet när han fick en inbjudan att arbeta på det svenska företaget Analytica, som hyrde ut ett Cambridge Stereoscan-svepelektronmikroskop. Detta var ett av de första exemplaren i Sverige, och Nilsson hade möjlighet att arbeta med detta instrument för att ta sina första bilder av embryon, blodkroppar och andra biologiska strukturer. Nilssons arbete med Analytica och fysikern Göran Alsterborg ledde till en uppmärksamhet från det japanska företaget JEOL, som sökte att introducera sina mikroskop på den västerländska marknaden. De erbjöd Nilsson att låna ett av sina mikroskop, en modell vid namn JSM U3, vilket han fick tillgång till under ett år utan kostnad.
-
Samarbetet mellan Lennart Nilsson och Karolinska Institutet (KI) inleddes på 1960-talet och formaliserades i början av 1970-talet när han fick sitt eget arbetsrum och laboratorium i källaren på KI rättsmedicinska avdelning. För Karolinska var samarbetet strategiskt: Nilssons banbrytande fotografier hjälpte dem att visualisera biologiska processer på ett sätt som både forskare och allmänheten kunde förstå. Det var ett perfekt exempel på hur vetenskap och populärvetenskap kunde mötas. För Nilsson innebar samarbetet tillgång till ovärderligt biologiskt material och forskningsresurser, vilket gav honom en unik möjlighet att fotografera material som få om någon fotograf i världen hade tillgång till.
Karolinska fick samtidigt större internationell synlighet genom Nilssons bilder, som publicerades i ledande vetenskapliga tidskrifter och populära medier över hela världen.
-
De första bilderna som Lennart Nilsson publicerade efter att ha börjat använda svepelektronmikroskopet var svart-vita, eftersom tekniken ännu inte tillät högkvalitativa färgbilder. Dessa bilder publicerades i svenska och internationella vetenskapliga tidskrifter och visade otroliga detaljer från den mänskliga kroppen, såsom foster och celler. Nilsson försökte sälja sina bilder till det ikoniska amerikanska magasinet LIFE, men tidningen refuserade de första bilderna eftersom de var svart-vita, vilket inte ansågs tillräckligt visuellt tilltalande för en bred publik.
-
För att övervinna problemet med de svart-vita bilderna inledde Lennart Nilsson ett samarbete med teknikern Gillis Hägg, som specialiserade sig på färgläggning av bilder. Tillsammans utvecklade de en teknik som tillät dem att färglägga svepelektronmikroskopiska bilder, vilket gav dem ett nytt liv och hjälpte till att kommunicera vetenskap på ett mer tillgängligt sätt.
Färgerna var inte realistiska utan var godtyckliga. Ett av huvudmålen var att skapa bilder som såg naturliga ut, där betraktaren inte skulle ana att färgerna var tillagda i efterhand. Detta innebar att Hägg och Nilsson arbetade fram en standardiserad färgpalett. Hudtoner och andra naturliga färger användes för att representera mänskliga element, medan mer oorganiska färger användes för främmande strukturer, som bakterier och celler. Till exempel gjordes spermier blå, äggceller gula och hjärnan fick en blåaktig ton för att representera dess koppling till tankar och logik.
Detta förde med sig en etisk problematik, eftersom de manipulerade bilderna kunde ses som konstnärliga snarare än rent vetenskapliga, flera forskare kritiserade denna teknik.
Nilsson försvarade sitt arbete genom att framhäva att syftet med färgsättningen var att göra bilderna mer förståeliga och pedagogiskt användbara för allmänheten
Deras samarbete sträckte sig över flera decennier och hade en enorm inverkan på hur vetenskapliga bilder presenterades för en bredare publik.
-
Företag ville gärna samarbeta med Nilsson för att hans banbrytande arbete med medicinsk fotografi erbjöd en unik möjlighet att visa upp deras tekniska innovationer på en global scen. Nilssons behov av extremt hög optisk precision och avancerad utrustning pressade gränserna för vad som var tekniskt möjligt, och de företag som kunde leverera dessa lösningar fick möjligheten att associera sig med hans internationella framgångar.
Ett exempel på detta var samarbetet med Jungner Instrument AB i Stockholm, som utvecklade en specialdesignad fisheye-lins åt Nilsson. Linsen, med ett synfält på nästan 180 grader, gjorde det möjligt för honom att ta detaljerade bilder av mänskliga organ och strukturer på mikroskopisk nivå. Denna optiska innovation var avgörande för Nilssons arbete med endoskopi, där de tekniska kraven var extremt höga.
Ett annat viktigt samarbete var med den tyska instrumenttillverkaren Karl Storz, kända för sina endoskop med fiberoptik och den avancerade Hopkins-linsen. Karl Storz levererade instrument som möjliggjorde för Nilsson att ta exceptionellt skarpa bilder inifrån kroppen, vilket öppnade nya möjligheter inom både medicin och fotografi. Dessa samarbeten bidrog till att stärka båda företagens positioner som ledande inom sina respektive områden, samtidigt som de hjälpte Nilsson att fortsätta sitt banbrytande arbete.
-
Lennart Nilsson framställdes ibland som en uppfinnare eller utvecklare av vetenskapliga tekniker och utrustning, även om den bilden av honom ofta var något överdriven. Nilsson var varken forskare eller ingenjör, och även om han bidrog till att förbättra och anpassa tekniken för sina fotografiska behov, så uppfann han inte utrustningen själv.
Att beskriva Nilsson som en uppfinnare var delvis en strategi från hans förlag och honom själv för att göra hans arbete mer intressant och lättare att marknadsföra. Med tiden växte hans rykte som innovatör, delvis för att hans arbete uppfattades som en unik blandning av konst och vetenskap. Även om han inte skapade teknologierna från grunden, var hans förmåga att tänja på gränserna för deras användning på ett kreativt och effektfullt sätt det som gav honom rykte som en teknisk pionjär.
-
Lennart Nilssons vetenskapliga bilder publicerades i prestigefyllda tidskrifter som LIFE, National Geographic och Stern, och han fick stor internationell uppmärksamhet. inte bara inom vetenskapliga kretsar utan också bland den breda allmänheten.
Under sin karriär vann han flera utmärkelser för sitt arbete och han blev invald som ledamot i kungliga vetenskapsakademin. 1982 och 1983 fick han totalt två Emmy-statyetter för sina vetenskapliga dokumentärer. Hans fotografier bidrog till att forma en hel generationers syn på vetenskap och medicin, och han etablerade sig som en av de mest välkända och respekterade vetenskapsfotograferna i världen.
Samarbetet med Karolinska institutet fortsatte hela vägen fram till hans död och 2010 släppte dom "Bakterier i biets mage". Då var Lennart Nilsson 87 år gammal. Han gick bort 2017 vid 94 års ålder.
